Det slog mig hur fascinerande det är att få vara delaktig i ett barns liv och träffa det relativt ofta. Snart har vi ju vår egen bebis att följa och verkligen får vara med i hennes utveckling. <3>tutte. Det är som att det är viktigt för honom och då kan han det. Han kan ju såklart ord som mamma, pappa osv. Och ett ord som han använder jättemycket är "min". Han verkar vara i någonslags "min-ålder" för allt är "minminmin" ;)

I lördags när vi var där var han så stolt över sin snögubbe på fönstret i hans rum och skulle visa den för alla - sötkillen! Och när han skulle iväg till sin pappa så delade han gladeligen ut pussar och kramar till oss alla, mysigt. :) Jag måste säga att det verkligen är världens gladaste barn, så trött som han var i ögonen i lördags men ändå orkade han vara med oss. :)

Som sagt, jag LÄNGTAR tills vi har ett eget barn att följa, och framför allt älska. För det kommer hon att vara, vår lilla tjej. <3