Hur söt får man bli på en skala?

Mammas fina ♥

Det vart visst lite "smörigt" detta inlägg

Skickade nyss ut min numera rastlösa älskling för att gå och titta på något ute på gården om inte annat. Måste säga att jag känner honom himla bra alltså, och ibland hinner jag märka saker innan han själv gör det. ♥ Nu hann han i princip bara sätta sig upp så visste jag att han var sugen på att göra något. Hans små egenheter, som att han måste fundera över "stora grejer" i några timmar utan att säga något, för att sedan ställa en väldigt lustig fråga som man blir så full i skratt över.

När jag gjorde graviditetstestet söndagen den 13:e juni (en dag före vår 1-åriga förlovningsdag) för ett år sedan och ropade "älskling, KOM!" och visade testet åt honom där det klart och tydligt stod gravid sa han inte så mycket. Han sa ingenting på flera timmar. Och det första han sa efter flera timmars betänketid var "när får man berätta för folk?" Han har en del grejer för sig och även om han ibland går mig på nerverna med sitt "det kan inte hända nåt"-inställning eller sitt nyfunna humör (tyvärr) så älskar jag honom så otroligt mycket och jag hoppas av hela mitt hjärta att det alltid kommer att vara vi. ♥

Jag är så himla glad över att vi lyckades få en så fin liten dotter som förgyller våra dagar, hon är så himla snäll och underbar vår älskade lilla Vilja. ♥ Hon är redan 4½ månad gammal och det känns som att det var nyss min största önskan var att det skulle vara Fredde som blev pappa till mina barn (jag visste ju att jag inte skulle kunna hitta en bättre pappa till mina barn efter att ha sett honom med William) Det är helt sjukt hur fort tiden går! Jag hoppas verkligen att vi alla tre får vara en familj i en massa många fler år och att Vilja får sig i alla fall ett syskon om några år.

Sen har jag ju en liten dröm/önskan om att en dag få samma efternamn som mina två älsklingar. Själva bröllopet är väl kanske inte min grej och jag har alltid förut sagt att jag tyckte det var onödigt, numera tycker jag inte att det är lika onödigt. Men det får nog vänta några år till, vi måste ju ha något kvar att se fram emot! ;)

Den dyrbaraste och mest värdefulla skatt man någonsin kan ha, vår älskade lilla söta Vilja ♥

Mamma & pappa älskar dig "Snuppi" ♥

Liten börjar bli stor

Idag var vi till BVC med Vilja. Man kan då verkligen säga att hon växer så det knakar! Hon är idag 4 månader & 1 vecka gammal och väger 7055 gram och är hela 67,5 cm lång (!) Sist vi var dit var hon 62,5 cm så hon har alltså vuxit hela 5 centimeter på ungefär en månad!

Tiden har gått hur fort som helst sen hon kom till världen. Det gäller verkligen att hinna ta vara på varje sekund för hon kommer aldrig mer att vara så liten som hon är idag. Det blir så lätt att man tänker "när hon är så och så gammal då kan hon göra det..." men jag försöker verkligen att inte tänka så för det går så himla fort så hon är där snart hur som helst. Då kan man lika gärna vara här nu och njuta av bebistiden, den är verkligen hur underbar som helst trots alla nojor jag har. ♥

Vilja-uppdatering

Vilja har ju gått och blivit hela 4 (!) månader redan (i måndags). ♥ Tala om att tiden går fort alltså! Det var ju igår hon kom?!

Det märks på alla sätt och vis att hon blivit äldre; hon rullar numera från rygg till mage på en sekund, även i våran säng. Hon ser precis ALLT och då SKA hon dit. Har man henne i famnen i sängen t.ex. och hon ser min Kalle Anka kudde då kämpar hon sig dit och ska se och känna på den. (Den kan t.o.m vara mer fascinerande än maten när vi ligger i sängen och ammar) Idag när jag hade henne i famnen så åt jag en smörgås samtidigt, vilket hon naturligtvis också märkte. Hon kände på ansiktet och sen tittade hon mot bordet och såg smörgåsen. Sötungen. ♥ En nyfiken liten en! :)

Det märks ju även på hennes joller att hon utvecklats massor. Det låter precis som att hon får till ord ibland, en dag sa hon t.ex. "gegegga" ;) Dessutom härmas hon nu, visar man tungan och "blåser" så gör hon också det. Ligger hon under babygymet så sparkas hon mest på leksakerna om hon inte försöker möblera om gymet och sig själv, eller äta på benet på den. ;) Idag när vi städade låg hon på golvet och lekte i godan ro, när jag tittar dit efter nån minut ligger hon och mumsar på sin strumpa. Hon har alltså lyckats ta av sig den själv. ;)

Nu när hon har blivit fyra månader så börjar man ju fundera på smakportioner, när tusan ska man börja? Vi har då absolut inte tänkt stressa med det så även om vi skulle börja snart (dock ej än) så skulle hon nog bara få smaka lite nångång. Tror inte vi börjar på riktigt än på ett tag i alla fall.

Bus-Vilja som sitter själv i soffan ♥