Justeja

Förresten, vet ni hur läbbigt det ser ut med tre stora (enligt mig) stendöda orrar som ligger på köksbordet? Det vet jag numera. Fredde är dock lite knasig så han satt och beundrade de döda fåglarna innan han stack kniven i dem. Så, nu vet vi vad vi äter antingen på lördag eller söndag.

Ni får ett till idag

Fortfarande ingenting nytt på bebisfronten. Hade dock ett väldans tryck neråt och lite sådär mensvärk tidigare när vi var och handlade så jag tänkte att det kaaaanske skulle bli något mer av det ikväll men nix, inte då än. Det enda som hände var att jag blev jättetrött och skulle efter handlingen även orka göra mat - snark! Men det gick bra när maten väl var klar iaf och nu har jag vilat lite till mitt favoritprogram Biggest Loser och ja, även lite andra program då det slutat för typ 2 timmar sen. Vart dock igen en dag då jag inte hade så mycket att säga när mamma ringde men som tur är känner hon ju mig och vet att det är lite olika från dag till dag, ibland får hon knappt säga nå för att jag pratar och ibland säger jag inte så mycket. Hehe!

Nä, vet ni vad. Nu ska jag ställa in mig på att det blir besök hos BM på onsdag och se vad hon har att säga. Jag vill ju helst inte "få hjälp" med att få igång nåt men samtidigt så har jag ju nu gett min kropp och lillan tid att själv sätta igång förlossningen så om det skulle vara så att det blir så, då har jag ju i alla fall inte bett om det i onödan. Det krävs ju ändå en del för att man ens ska få dom att göra det innan två veckor men dom vet ju att det inte är det lättaste för mig med vätskan som svullnar och har sig. Tror dock att det har blivit bättre på vissa ställen samtidigt som det kanske samlats mer på vissa andra. Men fortfarande pratar jag ju om magen, det är där det är mest. Vissa dagar svider det som tusan och vissa dagar är det lite bättre. Men som sagt, jag ställer in mig på BM-besök och ser vart det besöket tar oss. Önskar dock att vi hade tid imorgon så man kunde få en liten hint om något är på G eller inte i och med att jag inte känner så mycket än. Spännande!

Fick önskemål om magbilder nu men den ena kameran är nedpackad i BB-väskan och den andra är inte laddad så vi får se om det blir någon. Dessutom är det så svårt att få min kära sambo att förstå hur jag vill att han ska ta bilden. Men, ni ser ju om det dyker upp någon här. Jag själv tycker dock att jag sett likadan ut i flera månader men jag ser ju magen varje dag så jag kan kanske inte riktigt jämföra egentligen. ;)

En marsian?

Nä, skämt å sido. Det ser inte så ljust ut på fronten att få en februari-bebis längre, ser mer ut som att det blir en mars-bebis! Ja, jag vet det är 11 timmar kvar av den här dagen men man måste ju faktiskt vara realistisk. ;) Det är då fint väder idag så även att jag inte riktigt kan göra så mycket utomhus så känns det ändå bättre idag än vad det gjorde igår så det är ju bra i alla fall. Det känns kanske lite lättare också nu när det bara är två dagar kvar tills vi ska till BM om nu inte lillan hittat ut före det. Då kan man ju be henne kolla om det ser ut som att det händer något snart osv. och även få veta att allt fortfarande är bra!

Nåja, nu borde det väl vara nära hoppas jag?! :)

Hopplöst

Idag känns det här med att få ut bebis hopplöst, alltså på riktigt hopplöst. Hon kommer aldrig komma ut är det som snurrar i huvudet. En klasskompis som hade BF om några dagar fick idag och det kändes verkligen som att MEN VI DÅ?!?! Vi är jävlat sist känns det som. Det är ju klart att man är glad för deras skull men ni kanske förstår vad jag menar, jag har snart gått över en vecka och det är hur lugnt som helst. Och ja jag vet, "hon kommer när hon är färdig", "det finns en mening med att hon är kvar", "snart kommer hon säkert" och allt annat. Men idag funkar inte det riktigt för idag är jag less på att det aldrig blir vår tur! Känner mig som en liten unge som tycker att det är orättvist men tänk er själv att gå en vecka över tiden och inte känna något alls, dessutom ha en helvetes vätska som kliar/svider om vartannat och som dessutom gör det mesta ganska omöjligt att göra.

Hela den här veckan har ändå gått ganska bra tycker jag, dagarna har gått helt okej snabbt och visst, det har varit jobbigt redan förra veckan men det har ändå gått liksom. Nu idag kom dock "bakslaget" och jag känner mig nästan arg. Idag vill jag inte höra att jag ska njuta av tiden för att hon aldrig kommer vara så nära mig, att hon kommer när hon är färdig eller andra liknande påståenden. För idag tror jag på fullaste allvar att det aldrig blir vår tur. Ni får ursäkta mitt humör idag (speciellt mamma som säkert tyckte jag var väldigt kort på telefon) men det kanske känns lite bättre nu när jag fått gnälla av mig lite här. Det är ju då verkligen inte meningen att ta ut det på någon då ingen kan göra något åt det så därför får ni läsa sådana inlägg för då blir det inte personligt mot någon samtidigt som jag ändå får "lufta" mig lite.

Och som sagt, så länge allt går bra för oss när det väl är dags och så länge vi får ta med oss en frisk liten bebis hem från BB så är jag egentligen nöjd även om jag just idag låter lite less. För jag lovar er, jag är bara såhär för att vi väntat så länge på att få se hur hon ser ut och äntligen få börja ett liv som en familj. Det är värt det sen. <3

Skön lördag

Det blev en rätt lugn lördag för vår del men det kan vara välbehövligt det med. Vi har ju dock hunnit med en tripp till stan men det blev ingenting köpt då det inte fanns det vi var ute efter. Och så var ju den ena affären stängd så backspegel-grej till bilen så man ser bebis får vi kolla efter en annan dag. Efter den trippen blev det att vila/sova en stund då jag känt mig lite snurrig sen kl 5 imorse och Fredde har ont i huvudet. Hoppas att han inte blir sjuk så han om det skulle bli snitt (man vet ju aldrig, kan ju vara att värkarna inte sätter fart som dom ska eller ngt så jag tänker liksom ifall att) får vara med! Planen är ju dock fortfarande en helt normal förlossning som helst ska börja av sig själv snart. =)

Alltså har det inte blivit bebis än heller. Börjar inse att chanserna för att det ska bli en mars-bebis är ganska stora nu, och så har vi ju tid till barnmorskan den 2:a mars så det förvånar mig inte om det skulle sätta igång just innan vi ska dit. Vi får väl se helt enkelt!

Fjärde dagen

Ja hörrni gott folk. Här är jag fortfarande hemma, utan minsta lilla känning eller bebis. Nu är det inte många dagar kvar till mars så det börjar bli spännande att se om vi får en marsian eller inte. ;) Jag som inbillat mig att det är meningen att vi ska få ett februaribarn börjar numera tveka lite, det kanske inte alls är det? Ni är väl förmodligen less på mina inlägg som handlar om ungefär samma sak nu varje dag, men samtidigt kanske ni förstår mig?!

Jag börjar bli lite arg ibland känner jag över att det är såhär pass lugnt, inte ens lite känns det. Eller ja okej, om jag nu ska leta efter något tecken så är det väl "mensvärk" i ryggen men det blir aldrig nåmer av det. Det enda som hänt i natt t.ex. är att jag fått springa på toa hela tiden, började fundera på om vätskan kommer ut före bebis men det ser inte ut som det på magen iaf. :/ Men som sagt, ingen slempropp syns till, inget vatten syns eller känns och inga värkar. Jag börjar nästan undra om min kropp förstår vad den ska göra? ;) (förmodligen, jag bara över-analyserar allt)

Kom nu lillan, alla väntar ju på dig. <3

Tredje dagen

Alltså. Idag är jag ännu mer övertygad om att jag kommer att vara gravid för alltid. Igår kväll kändes det som att det rann nåt, "åh vattnet gick" var ju första tanken men ICKET! Det var inte blött någonstans och ingenting syntes, dvs det var bara en inbillning. Typiskt. :/ Som tur är så har den här veckan gått rätt fort med risk för att säga för mycket. Det är dock fredag i mitt huvud idag men egentligen har jag ju fredag varje dag. ;) Hoppas att det börjar hända något i helgen för nu är det spännande att se om det hinner bli en februari-bebis eller om det blir en mars-bebis. Tur att det inte är skottår i år för då skulle hon förmodligen komma ut på den dagen och hur kul är det att fylla år vart fjärde år?!

Även om jag i princip har gett upp hoppet om att få ut bebis så är jag fortfarande otålig och det är ju självklart att man fortfarande väntar även om jag samtidigt känner "äsch bara hon kommer nångång". Folk tror ju fortfarande på vissa dagar osv medan jag mest känner "yeah right, det blir aldrig". Många verkar tro/hoppas på nu till helgen men förmodligen blir det inte bara för att alla tror det. Ja, som ni ser. Jag är inte speciellt optimistisk och ärligt talat känns det som att bara hon är ute innan sommaren är här är jag nöjd. Vadå bitter?

En liten incident

Sen Fredde åkte till jobbet i morse har jag haft en känsla av att jag inte varit ensam här hemma. Det har hörts ett mystiskt prassel/ljud från köket men jag har inte sett något så jag har tänkt att jaja jag inbillar mig. Men icket! Nog fan hade jag hört rätt, hörde prassel igen och tittade mot köket varpå jag får se en äcklig råtta/mus krypa in kring spisen. FYYY! Råttor och möss är min värsta fobi (och jag menar fobi på riktigt) så jag fick ju typ panik (inte sådär löjligt som vissa tjejer får, utan mer panik på riktigt) men nu har Fredde varit hem och försökt lokalisera vars den tog sig in samt täppa igen så att den inte ska kunna hälsa på igen. Usch alltså. Man undrar ju hur länge vi haft "husdjur", i och med att den gått undan varje gång jag gått förbi så kan vi ju haft besök förr. BLÄÄ! Jag invaderar ju inte deras hus så varför måste de invadera mitt?!

Nåja. Räknaren här i spalten bredvid till vänster verkar ha fått fnatt när jag gått över tiden. Den har börjat visa att det är fler dagar kvar för varje dag som går, konstigt. Idag är vi ju förresten på dag två av övertid, inte kul men what to do? Folk verkar gissa och hoppas på dagar fortfarande men jag har nog gett upp på riktigt. Idag känns det som att jag kommer att vara gravid resten av mitt liv och liksom få lära mig att leva med det. ;)

Piteås kallaste ställe

Gissa var det är? Japp, det verkar inte bättre än att det är här på Tingsholmen. Imorse när Fredde steg upp var det typ -32 grader här hemma. När han kom till jobbet visade det -22, och då är dom ändå nästan uti havsbadet, dvs nära havet. I Blåsmark var det tydligen bara -18. Som Fredde sa; vars har vi hamnat egentligen? ;) Fredde verkar intala sig själv att vi har varmare än övriga Piteå på sommaren men det vette tusan, det blåser då i alla fall mer här och det innebär mindre mygg vilket uppskattas av mig som hatar de små irriterande sakerna.

Jag satt för övrigt och kollade igenom lite grejs som mamma skickat eftersom jag ville se hur stor jag var när jag föddes (ca. 3800 g, 50 cm och ändå gick hon över tiden med mig) och då hittade jag även lite gamla foton. Foton där jag var smal! Jag kan inte förstå att jag då tyckte att jag var tjock, alltså helt seriöst jag var ju 'normal' enligt alla mätningar men varför i hela fridens namn kunde man inte inse det då? Inte ens mina enorma lår (dom är omöjliga att få smala) såg så farliga ut. Tänk att det var typ fem år sedan det fotot togs, då var man ju egentligen liten på alla sätt om man jämför med nu. Tiden går fort alltså!

Och nej, ingen bebis ännu heller och inget känns det heller, trots att jag varit ute och gått lite. Undra om dom menade februari 2012?

Ibland undrar man vad vi egentligen gett oss in på det här med bebis. Alltså, missförstå mig rätt, barn vill vi ha men allt fram tills dess. Man har ju ingen aning om hur det är att vara gravid innan man prövat på det, som med allt annat. Och så har vi ju fortfarande det läskigaste kvar; förlossningen! Det är nog nervositeten för förlossningen (jag gillar inte att jag inte har någon kontroll/vetskap om när det börjar och hur det går) blandat med otåligheten som gör så att den tanken slog mig. För visst tusan kommer allt vara värt det när vi har vår lilla dotter i famnen. <3 Så alltså, jag menar inte att jag ångrar att vi skaffar barn eller något sådant, jag förstod bara inte hur otålig jag skulle vara och hur nervös man kan bli för förlossningen. Vår lilla tös är nog den mest efterlängtade bebisen i världen! <3

Dagen D

Idag är då äntligen dagen här som vi väntat på sen i juni. Måndagen den 21:a februari. Dagen då lillan var/är beräknad att komma ut. Lite lustigt det där med BF-datumet, man vet ju ändå någonstans att det är ovanligt att det blir just på dagen men det har ju ändå varit en riktlinje i nio månader så lite besviken är man över att det inte händer något. Men som jag skrev igår, jag ska försöka att inte fundera och spekulera så mycket, det blir när det blir och ut ska hon ju till slut oavsett. Bara att fortsätta vänta. :)

Förresten, skulle det nu vara så att vi inte fått bebis innan 2:a mars (hemska tanke) när vi har tid till BM så ska jag be om en viktuppskattning (om dom nu inte gör en utan att man ber). Det borde väl inte vara så svårt att få när man gått över tiden i alla fall?

Söndagen då

Jag tog mig faktiskt ut på en promenad idag. Lyckades till och med övertala Fredde att följa, mysigt. :) Han var nog dock inte så nöjd över att gå i min väldigt sega takt men det gick ändå. Kan även meddela för er som undrar att nej, det kändes ingenting då heller. Det enda som känns är svullnaden/vätskan samt att det är lite ömt där nere liksom nu efter promenaden speciellt. Jag har för övrigt tänkt sluta gissa på när lillan kommer och försöka att bara liksom låta det bli när det blir. Jag måste bara hitta något att sysselsätta mig med på dagarna när jag är själv hemma så förslag mottages tacksamt.

För övrigt så har jag gått igenom lillans BB-väska i brist på annat, lagt till några kläder samt tagit bort några som jag inte tror att hon kommer att kunna ha. Det är dock väldigt svårt att packa egentligen då man inte vill ha med sig för mycket, men samtidigt vet man ju inte alls vilken storlek hon kommer ha, speciellt inte om hon stannar i magen någon vecka till. Det blir nog bra till slut ändå. Undra bara vars jag satte yllesockarna? Har även tvättat kläder och stökat undan lite, ska försöka hålla det lite rent här hemma ifall vi får fara iväg nån dag innan sommaren. ;) Roligare att komma hem om man slipper börja städa direkt!

P.S. Mitt på dagen idag trippade det förbi en massa älgar här nere på isen. Lite mysigt att se sånt från sitt vardagsrumsfönster! Tyvärr hade vi ingen kamera i närheten, hade varit kul med bilder. ;)

Var är du?

Nix, ingen bebis i natt heller. Men som vanligt i min dröm, och denna gång hade bebisen börjat vara vaken mer och första leendet syntes. Taskigt var ordet. ;) Dessutom är det perfekt väder för en "hela-familjen-promenad", men det går ju inte riktigt heller. Planen är dock att vara ute en liten stund idag, eftersom det finns så lite att göra (framför allt lite som jag kan göra) så blir det väl en liten promenad så långt jag nu orkar, dvs inte långt. Men jag känner att jag behöver både frisk luft och energi från den där gula saken som kallas för SOL!

I give up

Jag börjar ge upp hoppet på att lillan ska komma ut innan BF-datumet. Det är ju bara två dagar kvar så det börjar ju vara lite tajt om tid kan man ju lugnt säga. Det börjar mer och mer kännas som att det kommer hinna bli sommar innan hon kommer, så otålig börjar man vara nu och tänk er då hur jag/vi kommer vara nästa vecka om hon fortfarande är kvar i magen! Lite surt känns det också att "alla andra" som skulle få kring oss har fått redan, till och med de som hade samma BF-datum som vi. Man börjar verkligen känna "men vi då?" Jag vet ju faktiskt om att det är jättevanligt att man går över tiden, speciellt första gången men jag är såå otålig nu alltså och så himla nyfiken. Och det får man väl vara va? :)

Lite coolt är det dock att lillan typ "svarade" åt Fredde här för någon kväll sen när han pratade med henne. Han låg och sa "lillaaan"och hon sparkade som en tok, hon kanske börjar känna igen pappas röst? :) Eller så var det bara ett sammanträffande att hon sparkade varenda gång han sa något, men det är ju lite mer coolt om det är så att hon faktiskt svarade. ;)

Just ja, måste ju tillägga att det blir ännu mer frustrerande när vi i varje dröm jag drömmer nuförtiden har fått vår lilla bebis. <3

Tjatig

Med risk för att låta tjatig....

Snälla lilla bebis, kom nuuuuuu <3

Idag är en dag då jag mest vilat. Alltså dvs legat på soffan och kollat på tv. Jag gör ju inte sådär jättemycket annars heller på dagarna men idag har jag varit trött. Jag sov en stund också innan Fredde kom hem, hjälpte inte så jättemycket men förmodligen gjorde det väl lite skillnad i alla fall. Är fortfarande trött men det kan ju bero på det lilla jag gjort idag, man blir ju seg av att inte göra något. Fick ju ett konstigt sug efter att dansa runt som en galning nyss så lite energi kanske jag har i kroppen? ;)

Får se om det blir någon bebis innan söndag. Dom verkar ha lovat ännu kallare väder över helgen så lillan kanske stannar där i värmen (magen) tills det blivit lite varmare ute i alla fall. Vi ska då vara beredda på att det ändå kan bli i helgen och parkera A4:an i svärfars garage så den startar ifall vi måste iväg (då får de komma hit med den, det lär ju ändå behövas någon som håller koll på värmen här i huset om det nu är så här kallt när det är dags). Känns bra att vi har en plan iaf, sen är det ju bara att vänta och se. Går ju faktiskt på "ordinarie" tid än. ;)

BM-besök

Då är jag tillbaka efter ett besök hos BM, förhoppningsvis det sista för den här gången! Allt såg bra ut, vätskan och svullnaden är dock mer nu än för två veckor sedan och de har gett mig en viktökning på 5 (eller nåt, minns ej exakt) kg på 2 veckor!! Jag blir ju dock orolig att det inte bara är vätska men BM lugnade mig med att säga att såvida jag inte levt på grädde och smör så är det vätskan som gjort det. Har ju vätska bara på magen från naveln och neråt, sen antar vi att jag även har i händer och fötter. Ehh.

Annars så tyckte hon som sagt att allt såg bra ut och hon hoppades verkligen att jag skulle få föda barn snart för att slippa vätskan (alltså ursäkta om jag tjatar om det men förstår ni hur mkt det måste vara på magen?) Vi fick en tid igen den 2:a mars som hon hoppades att vi inte skulle behöva men hon sa även att i så fall skulle hon försöka fixa en tid till spec mödra så tidigt som möjligt för att se då vad dom säger om igångsättning osv så vi får väl helt enkelt se. Det bästa är ju alltid om det börjar av sig själv, såklart. Och som jag sagt tidigare, bara allt går bra är jag nöjd. :)

Gravidfasoner

Jag tror att Fredde tyckte det bästa med att vi blev gravida var att han skulle slippa mitt pms-humör och det har han väl gjort till viss del. Tyvärr har man ju såna dagar ändå men egentligen hundra gånger värre när man är gravid. Igår kväll blev det bara för mycket, jag insåg att jag är ganska låst nuförtiden. Det är kallt ute och jackan går inte att stänga, jag kan inte köra bil för svullnaden gör det omöjligt, utan den kan jag väl men jag vet inte om det skulle kännas så säkert. Och ja, allt var liksom bara fel, jag ville bara att bebis skulle komma ut NU. Och våga bara säga att det snart är över, även om det är några dagar eller en vecka kvar så är det för mycket tid för mig att inte göra något på. Nä, men idag känns det väl lite bättre ändå. Ska till BM kl. 13 så jag hoppas hon kan säga att det är dags snart. (förmodligen inte ;))

Jag har förresten börjat drömma om att förlossningen startat. Igår natt drömde jag att vattnet gick men det såg mest ut som en stor hög med grönt gegga (bebisens första bajs, vilket tydligen innebär att den är stressad) så det var ju tur att det bara var en dröm.

Det är ju förresten några stycken som tror/hoppas på att lillan ska komma idag men om inte jag skulle ha en mirakulöst lätt och snabb förlossning tror inte jag riktigt att det blir så, tyvärr. Fredde har dock fått för sig att vi ska tänka att hon kommer ut senast söndag bara för att pröva om det påverkar så att lillan faktiskt vill ut då. ;)

V. 40 (39+0)

Vecka 40
Kroppen:
Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart.

Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.

Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet:
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Inte bara jag

Det är nog inte bara jag själv som längtar tills jag kan variera kläderna lite mer. Fredde är gode less på mina mjukisbyxor, och ärligt talat så förstår jag honom. ;) Han sa igår att jag aldrig mer får ha såna här byxor sen efter graviditeten, varpå jag upplyste honom om att dom faktiskt kan behövas just efter förlossningen. Helst skulle han ju önska att jag kunde ha jeans direkt, han har påpekat flera gånger att det nästan är ett år sen jag hade jeans.

Nä, men helt seriöst vi längtar ju helt klart mest efter bebis för att vi är så nyfikna på att se hur hon ser ut och längtar efter att få påbörja vårt "nya" liv som en egen liten familj. Men nu börjar jag verkligen längta tillbaka till tiden då man kunde plocka upp saker från golvet, vända på sig i sängen utan att det gör ont (svullnaden ni vet) och såna enkla saker. Jag kommer knappt ihåg hur man är när man inte är gravid så nu börjar jag vara redo att ta reda på det. ;)

1 vecka

Tänk att det idag bara är en vecka kvar till BF-datumet. En vecka. Sju dagar. På ett sätt känns det som att jag varit gravid i flera år men samtidigt känns det ibland som att tiden gått jättefort. Om man inte börjat vänta innan så lär man ju göra det nu. Jag tror ju inte att hon kommer den 21:a, oddsen för att dom kommer på BF är typ 5% eller något sådant läste jag men hon får gärna komma snart alltså för nu är vi otåliga och vad kommer vi inte vara om det är måndag den 21:a och fortfarande lugnt där inne. ;)

Igår läste jag Erikas blogg där hon skrivit om sin förlossning och drömde förmodligen därför att det var dags för mig i natt, det var dessutom en ganska lugn förlossning. Lugnt och fint men ändå inte så att den blev långdragen, och alla liksom bara gjorde det dom skulle, hoppas det blir så i verkligheten också! Förra veckan drömde jag dock att jag gick 6 (!) veckor över tiden, gissa om bebis var stor när han (i drömmen var det en han) kom ut?! Såg ut som en 3 månaders bebis, haha. Tur att man inte får gå så mycket över tiden i alla fall. ;)

Gissa på!

Okej, med 8 dagar kvar till BF (21:a februari) är jag nu nyfiken på vilket datum ni tror att vår lilla tjej vill ut så kom igen och skriiiiv vad ni tror! :) Det blir ingen tävling eller så utan bara lite för skojsskull liksom. :)

Luleå

Idag blev det en liten mini-tripp till Luleå eftersom våfflan behövde nå bromsgrejs från Biltema. När vi ändå var i stan passade vi på att hälsa på Emma & William, det var ju faktiskt ett tag sen sist. :) Kan ju lätt bli ett tag igen då vi förmodligen (förhoppningsvis) får bebis snart så det var ju kul att få träffa dem. William växer ju så det knakar för varje gång man ser han, sötungen!

Dagens bravader har dock gjort mig trött. Sov i bilen på väg hem, och har väl egentligen inte riktigt piggnat till efter det även om det är helt ok just nu förutom att jag är uttråkad när det aldrig finns något att se på den där saken som kallas TV. Fascinerande faktiskt att minsta lilla kan göra en gravid tjej så trött vissa dagar, men det är ju klart, all extra last gör väl sitt och som alla påpekar så borde det ju inte vara så länge kvar. Behöver jag säga att man längtar mer och mer för varje dag som går? :)

Blåbärskaka

Nu har jag en blåbärskaka i ugnen, ni vet en sån som man gör i långpanna. Har dock aldrig gjort efter detta recept förr så det blir spännande att se om den är ätbar. Tyckte jag satte på mer blåbär än vad man skulle men dom har sjunkit in så det ser inte ut att vara så mycket. Men jag har ju lärt mig att det kan vara godare än vad det ser ut. ;)

Fredag idag då. Det händer inte så mycket som vanligt hos oss. Det blir inte så mycket speciellt när man är höggravid. ;) Vi ska iaf bli bjudna på mat och tårta (?) hos svärmor som fyller år idag. Lite bakvänt kanske att hon får bjuda alla på mat på hennes egen födelsedag. ;) Hon verkar inte få det hon önskade sig i present; att lilla Vilja ska komma ut. Det är då lugnt som tusan i magen så det skulle vara ett jäkla mirakel om hon kom innan 00:00 inatt så jag skulle inte hoppas på det allt för mycket. Tror ju som sagt att hon inte vill ut än på ett tag men hips vips kanske hon får för sig att hon ska ut NU och då drar det igång utan förvarning. Spännande men jobbigt att inte alls kunna veta själv. :D Det lär ju då märkas som tur är. ;)

Lugn dag

Vaknade med lite tungt huvud idag, lite synd eftersom jag kände mig rätt pigg när jag åt min första frukost när Fredde drog till jobbet. Men nåja. Då får det bli en lugn dag idag, det är ju ändå för kallt ute för mig idag, ni vet klädesmässigt. ;) Kl. 14 ska jag dock till läkaren och kolla upp svullnaden, som såklart är lite mindre idag - typiskt! Får hoppas att han ändå kan göra något åt det för besvärligt är det trots att det inte är som i förrgår.

12 dagar

Nu är det bara 12 dagar kvar till BF, men jag tycker fortfarande att det känns så himla lugnt där i magen för att vara så pass kort tid kvar så jag börjar nog tro att vi faktiskt kommer gå över tiden. Jag vet om att vissa inte känner sådär jättemycket förvärkar eller sammandragningar innan det sätter igång men det börjar ju kännas hopplöst när man knappt känner något alls. Har ju haft lite förvärkar men inte ofta och inte nå länge, så det enda som känns är när lillan trycker sig neråt och såklart när hon rör sig. Iofs har jag väl haft lite mensvärksaktigt i ryggen men som sagt, det känns som att det är för lite "förvarning" för att det är mindre än två veckor kvar. Nåja, chansen att vi ska gå över tiden är nog rätt stor eftersom båda två är födda efter BF men jag hoppas fortfarande på tidigare!

Jag vill ju helst inte gå över tiden vilket jag påpekat så många gånger, speciellt inte nu när den här vätskan som svullnar på magen gör så att allt blir mycket svårare (jackan går inte att stänga vissa dagar då jag är som mest svullen t.ex. = jag kan inte ens gå ut). Ska i alla fall få kolla upp det med mvc-läkaren imorgon så det känns ju bra att dom inte tycker att jag svamlar iaf. Barnmorskorna tyckte att det såg ut som en infektion men kunde inte förstå om man verkligen kan få det där för dom hade aldrig sett det förr så då är det ju lika att läkaren kollar det då, speciellt om det ska vara 3-4 veckor kvar innan lillan vill ut! Fick ordinerat av BM nu tills imorgon iaf att försöka inta ryggläge (sover på sidan men då samlas ju vätskan på samma ställe så därför måste jag ligga på rygg ibland) några gånger under dagen varvat med att vara uppe och gå lite så det inte blir för stelt så jag får väl försöka tänka på det då. :)

Små enkla saker

Jag längtar tills jag kan ha på mig min förlovningsring, jag har inte haft den på flera månader eftersom Fredde tyckte att jag skulle ta av den direkt den blev trång för att inte behöva klippa av den. Det roliga är att när jag fick den var den för stor så vi funderade på att göra den mindre. Ett år senare var den ganska lagom (gick upp i vikt) och nu, över ett och ett halvt år senare kan jag inte ha den alls, men det beror ju förhoppningsvis på vätska i fingrarna. Om det är vätska och den far bort så snabbt som folk säger då borde jag kunna ha den snart!

V. 39 (38+0)

Vecka 39
Kroppen:
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet:
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

It's my birthday

Ja idag fyller jag då år, hela 22 år! Vad konstigt det låter, har knappt vant mig vid att säga 21 än, det är ju inte så ofta man behöver säga hur gammal man är nuförtden så man tänker ju knappt på det. Ärligt talat så är det inte ens nå speciellt att fylla år nuförtiden, speciellt inte nu det här året för det har mer varit att man tänkt att det är 2 veckor till BF när jag fyller år. ;) Alltså mycket annat som snurrar runt istället! Den här dagen kommer förmodligen vara som vilken dag som helst, eventuellt att någon kommer på fika men det märks ju. Har egentligen inte ens tänkt på att man kanske ska be folk komma förbi, så mycket annat har det varit i huvudet. ;) Nåja, det löser sig och det är inte hela världen!

Som jag nämnde så är det nu bara två veckor kvar till BF, spännande! Fredde tror dock på nästa vecka, jag vet inte riktigt vad jag tror längre. Oddsen för att vi ändå kan gå över tiden är större än vad jag egentligen vill erkänna. Jag hoppas på liiite tidigare än 21:a för jag vill verkligen inte gå över tiden, speciellt inte när man tydligen får gå tre veckor över om det vill sig så, jag känner att min kropp inte orkar hur många veckor som helst till med denna vätska som svullnar och ömmar. Men huvudsaken är ju att allt går bra när det väl är dags!

Sovrummet

Har försökt ta lite bilder på hur sovrummet blev, tyvärr har jag inte laddat min kamera och jag och Freddes kamera funkar inte riktigt ihop men ni kanske ser lite iaf. ;) Som jag kanske skrev igår så är sängen mittemot fönstret, den har tidigare varit mot fondväggen vi har i sovrummet men där har lillan fått sig en hörna. Har försökt göra en ritning också. Det vill dock inte som jag vill idag med bilderna men några har jag lyckats he in!

Dagens middag

Tänkte slänga in ett till recept här på bloggen. Jag har dock redan slängt in det på facebook men det finns ju faktiskt folk som inte har facebook/som kanske inte är vän med mig där om man t.ex. snubblar in på bloggen bara sådär så here it goes....

Tagliatelle med vitlöksdoftande fläskfilé i senapssås

Ingredienser:
500g fläskfilé
240 g pasta (man tar ju hur mkt man vill tycker jag men i receptet står det så)
2 msk touch of taste oxfond med rödvin
2 dl mellangrädde (funkar ju förmodligen lika bra med vanlig riktig sådan)
2 dl vatten
2 msk fransk senap (vi hade i lite vanlig också)
2 st vitlöksklyftor

Tillagning:
1. Skär fläskfilén och bryn i stekpanna.
2. Pressa över vitlök. Rör ihop grädde, vatten, fond och senap och häll över köttet.
3. Låt såsen koka ihop och köttet bli genomstekt. (svårt att veta exakt hur länge, men såsen blev bara mer smakrik ju längre den fick vara så smaka er fram eller se på köttet)

Detta recept hittar ni här i dess "orginalform"... ;)

Möblering

Idag har det varit fullt upp här hemma hos oss, Freddsson skulle få hjälp av sin mor med att storstäda huset. Det var nog dock bara Birgitta som faktiskt städade, Fredde ser alltid så vilsen ut när det kommer till det området. ;) Städningen blev möblering till slut så nu har vi gjort om i både badrum och sovrum. Sängen som förr stod mot ena kortväggen där fondväggen är står numera mot ena långsidan mittemot fönstret. Lillan fick sig ett eget mysigt hörn längst in mot fondväggen. :) Från badrummet tog vi bort den stora garderoben som fick plats i sovrummet. Har tyvärr inga bilder än så ni som inte varit hit vet nog inte riktigt hur jag menar men det kanske kommer lite bilder imorgon eller något.

Nu har vi faktiskt besök och jag har kommit på att det är bara tisdag vi varit hemma och själva, så vi har faktiskt haft en riktigt social vecka men det är tur att vi hinner med det också ibland. :)

Dagens middag

Tänkte slänga in ett recept på vad vi ska äta idag till middag bara för skojsskull.

Tacogratäng (passar även om du kör efter GI)

Ingredienser:
500g köttfärs
1 stor röd paprika
1 burk krossade tomater
1 liten burk creme fraiche
1 liten burk mjukost (vitlök)
1 påse tacokrydda
(vi brukar byta ut mjukosten mot en burk creme fraiche vitlök för vi tyckte mjukosten blev så torr)

Gör så här:
Hacka paprikan. Häll i den i tacofärsen samtidigt som du häller i tomaterna. Låt puttra tills paprikan är mjuk.
Blanda creme fraiche och mjukost i en skål, bred ut det i en ugnsform och häll sedan färsen över. Riv ost över allt. In i ugnen i 5-7 min på 175 C.

Inåtvänd

Idag är en sån dag då jag inte har lust att göra något, kanske för att jag inte ens har så mycket att göra. Så istället känns det som att jag är inåtvänd (därav lite att säga när mamma ringde) och uttråkad. Babycenter skickade ett mail igår om veckan jag är i nu, "man kan känna sig som en uttråkad flodhäst sista veckorna". Ungefär så ja! Det är tur att det inte är såhär alla dagar *pepparpeppar* och att det oftast känns bättre när Fredde kommer hem för då är det oftast som att tiden bara flyger iväg och så är det dags att gå och sova.

Satt och kollade på kläder nyss men jag hittade inte lika mycket "vill-ha" nu som när vårkatalogerna damp ner i brevlådan. Kanske inte var på humör för det heller idag, känns nära nu men ändå så långt bort! Och så har jag ju haft mjukisbyxor sen i november då det blev för kallt för leggings och tröjorna jag kunde ha med leggings blev mystiskt nog för korta så jag minns nästan inte vad jag brukade ha innan. Fredde har då påpekat hur längesen det var jag hade jeans, men ärligt talat så var det lite tråkigt när mina favoritjeans som jag såg så smal ut i gick paj så efter det blev det mest jeansleggings. ;)

En sak som slog mig dock när jag kollade på Ellos hemsida och även i katalogen, är hur fina kläder det faktiskt finns för lite större tjejer som kanske inte kan ha "vanliga" storlekar. Tanken slog mig då att om det finns fina kläder, varför är det så många som går omkring i t.ex. mjukisbyxor som jag gör nu (och jag gör ju det bara pga gravidmage)? Eller ännu större kläder som gör att de ser större ut? Jag menar, man kan faktiskt vara fin och ha passande kläder i rätt storlek fasrän man är lite större, visa formerna för tusan! Det ser mycket bättre ut om man har en storlek som passar en, oavsett om man är tjock, smal, rund, kurvig, eller vad man nu vill kalla det.

Jag som försöker att inte skriva så långa inlägg... får nog träna på det ännu mer, sorry guys. ;)

Uttråkad

Jag börjar vara väldigt uttråkad vissa dagar och nu väntar man bara på att lillan ska vilja komma ut så man får någon att mysa med, och ändå har jag fortfarande någon vecka kvar av "ordinarie tiden". ;) Kan inte påstå att vätskan och svullnaden på magen gör saken bättre, det kliar och det är ömt och så vet man ju att det försvinner när hon är ute, dvs man längtar dit av en miljon anledningar. Men nåja, det är nu man får pröva sitt tålamod antar jag.

Igår var vi och kikade på lilla Texas som är 2 (?) veckor gammal. Han var en stor bebis när han kom ut men herregud så pluttig han ändå är! Spännande att se hur liten/stor våran egen kommer att kännas. :) Det är också en av anledningarna till att man vill att hon ska komma snart; vi är sååå nyfikna på hur hon ser ut! :D

BM-besöket idag

Besöket idag gick bra. Lillan letar sig neråt mer och mer, precis som hon ska, och magen växer som den ska. :) (1 cm sen sist) Blodtrycket är bra, järnvärdet kan bli bättre (hade inte tagit tabletterna idag) och vikten är hemsk enligt mig men viktuppgången under graviditeten är inte extrem enligt BM så det är ju skönt. Magen är dock svullen då jag samlat på mig vätska där men det var ingen fara med det. Förmodligen är det förklaringen till varför jag upplevt att den är så öm på vissa ställen så det var skönt att få svar på det också!

På tisdag är det dags för en förlossningsförberedelse-träff. Jag vet att vi inte är ute i speciellt god tid men vi har inte kunnat gå på dom som dom haft under hösten och i januari har dom inte haft någon. Om vi nu inte är på BB då så är det ju egentligen bättre att gå på den så pass nära, så man har det färskt i minnet så det blir nog bra. :) Nästa gång vi ska till BM är förresten en av dagarna som Fredde tror (han säger 16:e eller 18:e)att lillan vill ut så det blir spännande att se om vi ska dit eller till BB. ;)

Tänk om man hade pengar i överflöd

Då skulle jag nog vilja ha detta hus, inte för att stilen i huset är i min smak (inget illa menat om nu ägarna mot förmodan skulle läsa detta vilket jag inte tror för jag vet inte vilka det är) men det har ju potential att bli rena drömhuset med ens egen prägel på det. Kan väl erkänna att det är storleken både på huset men även på tomten, potentialen och framför allt kanske stallet som gör det intressant i mina ögon. Men som sagt, sådär mycket pengar lär vi nog aldrig ha. :/

Huset jag pratar om hittar ni här:
http://www.hemnet.se/beskrivning/1051735?r=3

(Om ni som äger huset mot förmodan hittar min blogg och inte tycker att det känns bekvämt att jag länkar till och skriver om ert hus så säg till!)

V. 38 (37+0)

Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.


När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

(Nu får alltså lillgumman komma när hon vill, men senast 21:a ;))