Ja hörrni gott folk. Här är jag fortfarande hemma, utan minsta lilla känning eller bebis. Nu är det inte många dagar kvar till mars så det börjar bli spännande att se om vi får en marsian eller inte. ;) Jag som inbillat mig att det är meningen att vi ska få ett februaribarn börjar numera tveka lite, det kanske inte alls är det? Ni är väl förmodligen less på mina inlägg som handlar om ungefär samma sak nu varje dag, men samtidigt kanske ni förstår mig?!
Jag börjar bli lite arg ibland känner jag över att det är såhär pass lugnt, inte ens lite känns det. Eller ja okej, om jag nu ska leta efter något tecken så är det väl "mensvärk" i ryggen men det blir aldrig nåmer av det. Det enda som hänt i natt t.ex. är att jag fått springa på toa hela tiden, började fundera på om vätskan kommer ut före bebis men det ser inte ut som det på magen iaf. :/ Men som sagt, ingen slempropp syns till, inget vatten syns eller känns och inga värkar. Jag börjar nästan undra om min kropp förstår vad den ska göra? ;) (förmodligen, jag bara över-analyserar allt)
Kom nu lillan, alla väntar ju på dig. <3
Tänk på att det är väääldigt vanligt att gå över en vecka eller två med första men samtidigt kan värkarna plötsligt starta helt utan förvarning så kanske inatt=)! Med Mollie ställde vi rent in oss på att gå över två veckor så vi blev enormt överraskade när vi inte gjorde det=) Lycka till! //Frida
SvaraRadera