Ibland undrar man vad vi egentligen gett oss in på det här med bebis. Alltså, missförstå mig rätt, barn vill vi ha men allt fram tills dess. Man har ju ingen aning om hur det är att vara gravid innan man prövat på det, som med allt annat. Och så har vi ju fortfarande det läskigaste kvar; förlossningen! Det är nog nervositeten för förlossningen (jag gillar inte att jag inte har någon kontroll/vetskap om när det börjar och hur det går) blandat med otåligheten som gör så att den tanken slog mig. För visst tusan kommer allt vara värt det när vi har vår lilla dotter i famnen. <3 Så alltså, jag menar inte att jag ångrar att vi skaffar barn eller något sådant, jag förstod bara inte hur otålig jag skulle vara och hur nervös man kan bli för förlossningen. Vår lilla tös är nog den mest efterlängtade bebisen i världen! <3