Hopplöst

Idag känns det här med att få ut bebis hopplöst, alltså på riktigt hopplöst. Hon kommer aldrig komma ut är det som snurrar i huvudet. En klasskompis som hade BF om några dagar fick idag och det kändes verkligen som att MEN VI DÅ?!?! Vi är jävlat sist känns det som. Det är ju klart att man är glad för deras skull men ni kanske förstår vad jag menar, jag har snart gått över en vecka och det är hur lugnt som helst. Och ja jag vet, "hon kommer när hon är färdig", "det finns en mening med att hon är kvar", "snart kommer hon säkert" och allt annat. Men idag funkar inte det riktigt för idag är jag less på att det aldrig blir vår tur! Känner mig som en liten unge som tycker att det är orättvist men tänk er själv att gå en vecka över tiden och inte känna något alls, dessutom ha en helvetes vätska som kliar/svider om vartannat och som dessutom gör det mesta ganska omöjligt att göra.

Hela den här veckan har ändå gått ganska bra tycker jag, dagarna har gått helt okej snabbt och visst, det har varit jobbigt redan förra veckan men det har ändå gått liksom. Nu idag kom dock "bakslaget" och jag känner mig nästan arg. Idag vill jag inte höra att jag ska njuta av tiden för att hon aldrig kommer vara så nära mig, att hon kommer när hon är färdig eller andra liknande påståenden. För idag tror jag på fullaste allvar att det aldrig blir vår tur. Ni får ursäkta mitt humör idag (speciellt mamma som säkert tyckte jag var väldigt kort på telefon) men det kanske känns lite bättre nu när jag fått gnälla av mig lite här. Det är ju då verkligen inte meningen att ta ut det på någon då ingen kan göra något åt det så därför får ni läsa sådana inlägg för då blir det inte personligt mot någon samtidigt som jag ändå får "lufta" mig lite.

Och som sagt, så länge allt går bra för oss när det väl är dags och så länge vi får ta med oss en frisk liten bebis hem från BB så är jag egentligen nöjd även om jag just idag låter lite less. För jag lovar er, jag är bara såhär för att vi väntat så länge på att få se hur hon ser ut och äntligen få börja ett liv som en familj. Det är värt det sen. <3