Vilja badar

Mommo & moffa som inte har facebook måste ju också få se :)

Några av helgens bilder på Vilja

 Vilja med farmor

 Vilja med mormor

 Just kommit in från en tur med vagnen igår kväll - trött tjej!

 Premiär-testar babysittern "det här var ju en kul grej"... ;)

 Sötast!

*Gäsp*

 Lik pappa men söt ändå, eller hur var det? ;) Sötast är hon då iaf <3



Till mamma

Detta vill vi ha från IKEA....

Första bilden är ju dom här GODIS mix glasen (blåa) för 49 kr för en förpackning med 6 st, dom vill vi ha 2 av.
Och den andra grejen behöver ni bara köpa om den ryms för den kan vara lite för stor kanske för att ta med om ni har mycket grejer (annars kan ni ju kanske skicka den med buss en annan gång) Den heter i alla fall ANTONIUS och det är en torkställning som man hänger i taket, kostar 149 kr :)

Tack på förhand syns på lördag! :) Kram från Vilja

Mammalivet

Nu har vi varit hemma i en vecka och Vilja är 1 vecka och snart 3 dagar gammal. Tiden har gått fort! Hon är fortfarande en snäll liten tjej men vill hon ha mat är det jävlat nu och oftast utan förvarning. Ibland om hon är vaken hinner man se att hon snuttar men oftast är det från noll till hundra på en sekund och hon suger på allt hon kommer åt och riktigt "hugger" efter bröstet. Väldigt glupsk med andra ord.

Fram till i fredags har hon skämt bort oss med sömn. Då sov hon för natten kring halv 12 och vi fick väcka henne för matning och hon vaknade kring 11 på dagen. Som en tonåring. ;) Fredagkväll däremot var hon lite tjorvigre och skulle bara äta från typ 22 till 02 utan att egentligen vara hungrig. Hon somnade vid bröstet men vaknade till och var lika "hungrig" efter en stund. Flyttade man henne till hennes säng (vi vågar inte ha henne i vår säng under natten då Fredde är lite tjorvig i sömnen) vaknade hon också och då var det bara att börja om. Det kändes som att hon inte riktigt slappnade av trots att hon var trött och så var det även i lördags och igår.

Nu ikväll har hon fått magdroppar för att se om det var magproblem som ställde till det, och nu ligger hon i vagnen och sover så vi får väl se då hur den här natten blir och om det är magen som ställt till det. Jag kanske ska tillägga att även när hon tjorvat har vi fått sova från ungefär 2 till 11 på dagen så hon är ju ändå inte så snål med timmarna *pepparpeppar*. Det som känns lite frustrerande speciellt för mig är ju att hon ska ha bröstet hela tiden utan att egentligen vara hungrig och ligger och sparkar och blir arg när hon släpper taget och inte får tillbaka greppet direkt, och att man ser så tydligt att hon inte riktigt slappnar av så hon somnar. Ikväll gjorde hon faktiskt så en stund men sen vart det en laddning i blöjan och då blev hon som lugn och struntade i att äta så det kanske är magen då? Det är ju kanske inte så bra att hon "hetsäter" bara för att liksom. Annars tycker jag att amningen går rätt bra och det känns ju skönt speciellt då man aldrig ammat förr.

Nåja, det var lite av allt som händer nu, ändå blev det ett långt inlägg och egentligen inte riktigt det jag hade tänkt skriva från början tror jag. Har tänkt skriva detta inlägg i några dagar så någon idé hade jag ju från början men det försvinner såklart när man väl börjar skriva och så blir det bara rörigt alltihopa. ;) Sammanfattningsvis kan jag säga att mammalivet är underbart men fortfarande lite overkligt och så är man ju fortfarande väldigt nybörjare på detta. Fredde börjar ju jobba om en vecka också och det känns väldigt läskigt ibland, att jag då har ansvaret för vår dotter alldeles själv under dagarna. Nåja, det går nog bra. Och vi har ju världens sötaste lilla tjej så hon är värd allt i hela världen plus lite till. :)

Slitna familjen

...tagen direkt vi kom hem från BB, inte direkt en smickrande bild men det är den enda vi hittills har på hela familjen. (jag har gått ner i vikt sen dess och jag trooor att det även syns på ansiktet)

Bilder

Bilderna är ärligt snodda av Viljas farmor ;)

Mina hjärtan

Torsdag

För en vecka sedan vid den här tidpunkten låg jag och plågades. Tänk ändå vad tiden gått fort! I natt blir ju lillan en vecka redan. I den här takten kommer hon ju gå snart. ;) Okej, så fort går väl inte tiden men snart börjar Fredde jobba igen känns det som. Vi ska verkligen njuta av att ha honom hemma för det är så mysigt att bara njuta av vår lilla familj. <3 Nu ikväll till exempel så låg vi allihopa i sängen och Vilja tittade med stora ögon på oss. Inte ofta hon visar sina fina ögon så vi passade på att bara ligga och mysa och lillan hon låg och sparkade och viftade. Nu ligger hon på sin pappas mage med grodpyjamasen på och myser mera.

Igår var vi ut på en liten promenad med vagnen. Premiär! Vi gick dock inte så långt då jag har mitt sår att tänka på och så kanske man ska låta lillan också vänja sig vid utomhusklimat. Vi skulle ut idag också men vi hann inte riktigt det så jag hoppas på att vi tar oss ut imorgon. Vill helst försöka komma ut en liten stund varje dag så man kan öka på sträckan till slut. Är ju så himla skönt att äntligen kunna röra sig igen även om det såklart är lite annorlunda när man blivit snittad. Men lite i taget så går det nog bra. :)

Lilla Vilja på BB, man ser redan nu att hon förändrats lite sen dess. 

Vilja myser i vaggan

Förlossningsberättelse

Tänkte försöka mig på en liten förlossningsberättelse som de flesta andra gör på sina bloggar. Kan vara bra att skriva om det för att se vad man minns och även för att "bearbeta" det.

Efter att ha gått över två veckor utan att det hänt något gick slemproppen på måndag morgon (7:e) och jag fick en molande värk i ryggen som jag tyckte var som mensvärk och förmodligen ingenting. Alla andra trodde dock att det nu hade kommit igång och väntade sig väl bebis dagen efter i princip. På tisdag hade vi tid för överburenhetskontroll och då var livmodertappen fortfarande långt bak. Även den dagen hade jag värkar men än så länge gick det helt okej. På onsdagen däremot gjorde det ont som tusan ibland och på kvällen tog Fredde beslutet att vi skulle åka in så jag fick sova. Väl där på förlossningen gjordes en ctg-kurva och det visade sig även att jag helt plötsligt var öppen 1 cm (eh wow, endast 9 sega cm kvar var tanken då...) och barnmorskan tyckte definitivt att jag skulle stanna och få en sovdos för annars skulle jag inte kunna sova. Fick då den där dosen och sov väl helt okej.

På torsdag kl 10 gjordes första kontrollen för dagen. Ny kurva och då visade det sig att jag var öppen 3-4 cm. Det var tal om att ta hål på hinnan men i och med att jag hade migrän avvaktade vi till kl 14. Kl 14 drog det då igång med buller och bång kan man väl säga. Lillan fick en elektrod på huvudet så man skulle kunna hålla koll på henne hela tiden. Det togs hål på hinnan och vattnet började forsa ut (märklig känsla). I med epidural och på med värkstimulerande dropp. Och så låg jag då i flera timmar och plågades med värkar. Var upp och gick ibland men det var rätt omöjligt då det var så många slangar och maskiner kopplade på mig och bebis så jag fick nöja mig med att stå upp. Dessutom var jag så sömnig hela förlossningen (förmodligen gode drogad) så jag låg och halvsov tills jag vaknade av en värk. Timmarna gick och dom kollade med jämna mellanrum hur det gick samt ökade droppet och ibland även epiduralen då jag låg och kved som en jag vet inte vad ibland.

Lillans huvud låg vid bäckeningången vid igångstartningen och hade 2 timmar senare kommit ner ett "steg" (om man kollar på pappret) och där stannade hon resten av förlossningen. Klockan 22 var jag fortfarande bara öppen 7 cm och där stannade det av tydligen för jag låg kvar på 7 cm i tre timmar. Droppet var på slutet höjt så mycket det bara gick och jag fick så mycket epidural som det gick att få men hade ändå så förbannat ont. En läkare kom in till slut och kollade lite grann (förstod nu efteråt att dom förmodligen kollade då om det skulle gå att göra ett snitt om det skulle behövas)....

Kring 00:00 sa barnmorskan att vi inte skulle plåga mig så länge till och då var jag så slut och dom orden var väl ganska rätt då så efter det låg jag bara och väntade på att dom skulle stänga av allt. Jag hade så ont och var så slut så jag låg och grät och var så förbannad på "den där idioten till barnmorska som höjde droppet till 90" och var bara allmänt arg. Jag var påväg hem redan före det men barnmorskan tyckte såklart inte att det var någon bra idé. ;) (Jag var även arg när jag hade värkar för jag ville koncentrera mig och var arg när dom skulle peta på mig just då så jag viftade bort alla och liksom "schhhh!!!" Fredde som känner mig visste om detta från början var duktig och visste ganska exakt när han skulle prata med mig och inte. :))

Timmen det tog för barnmorskan och läkaren att bestämma sig för snitt (jag bad om det till slut, ville bara att bebisen skulle komma ut och jag kände till slut i varje värk att det gjorde ont där uppe där hon låg istället för någon annanstans) var den längsta timmen i hela mitt liv. Till slut kom dom dock in och stängde av allt och det var såååå skönt. Värkarna försvann i princip direkt, hade bara pyttesmå egna, så min kropp hjälpte alltså inte till sådär jättemycket. Vi fick båda två byta om och narkosläkaren kom och pratade med oss. Sen helt plötsligt så kom dom in och sa att nu kör vi. Så då bar det iväg till en operationssal där jag fick en massa slangar överallt för att dom skulle kunna hålla koll på allt. Ryggbedövningen lades och hips vips var mina ben borta. Det om något var en märklig känsla. Jag kände hela tiden att dom var och höll på kring magen men det gjorde såklart inte ont. Benen däremot, dom fanns bara inte!

Det tog inte många minuter efter att dom började förrän man hörde ett argt skrik och ute var hon, en fin "liten" flicka som vägde 4410 gram och var 54 cm lång. Barnmorskan visade henne åt mig men jag såg knappt något för jag hade inga glasögon och var så borta av hela dagens händelser, och sen sprang hon iväg med Fredde efter sig. Kvar låg jag och fattade förmodligen ingenting, haha. Till slut kom Fredde ut med henne igen och han var så stolt och satt och höll i henne och tittade på henne hela tiden. :) När jag äntligen var ihopsydd så fick jag lillan bredvid mig i sängen och vi åkte iväg till uppvaket. Där ringde vi sen till våra mammor och berättade att hon äntligen var ute och jag kan lova er att man hörde en lättnadens suck hos båda två. Mer än så minns jag faktiskt inte av samtalet, haha!

Alltså, det är inte lätt att minnas allt såhär i efterhand märker jag nu. Dessutom var jag så borta hela tiden kändes det som. Hade ju 38.8 i feber också vilket man tydligen kunde få men jag hade ovanligt hög. Långt blev det och ungefär sådär gick det väl till. Det var inte lätt men ut kom hon ju till slut och då var allt värt det. <3

 (För större bild, klicka på dem!)

Fullt upp

Lilla Vilja kom ju äntligen ut till oss på fredag (den 11:e) efter en lååååång förlossning som förmodligen var rätt normal-lång ändå. Idag fick vi komma hem och det känns som att vi haft fullt upp (mamma; det var därför jag inte hade hunnit ringa när du ringde) trots att vi inte gjort så mycket annat än pysslat om lillan. Nu ligger hon dock och sover i vagnen här i vardagsrummet. Vi borde väl kanske passa på att sova lite vi med nu men det känns som så skönt att vara hemma så man har inte riktigt ro och så ger det väl energi att bara vara hemma. Det blir förmodligen annorlunda imorgon då det sjunkit in lite mer att vi är hemma och faktiskt har vår lilla tjej även om det såklart fört med sig en himla massa oro, men så är det väl. :)

Jag tänkte inte skriva så mycket mer idag utan jag tänkte återkomma med ett lite mer detaljerat inlägg sen när vi landat lite mer och man orkar tänka efter.

Nervöst

Idag känns allt det hära med förlossning nervöst. Oavsett om det börjar av sig själv, jag blir igångsatt eller om det skulle bli snitt - allt känns lika läskigt och lika nervöst. Ärligt talat så känns nästan igångsättning läskigare än snitt i dagsläget. Jag vet om att det är risker med det och vill egentligen inte be om ett men samtidigt vet jag inte om jag orkar gå igenom en igångsättning om det tar flera dagar. Dessutom är jag fortfarande rädd för att bebis ska vara stor även om alla BM hittills sagt att det är ovanligt att dom är för stora för mammans bäcken. Det faktum att mamma inte kunde föda mig vanligt och jag "bara" vägde 3800g är ju också en orsak till den rädslan. Om det nu inte kommer igång på riktigt av sig själv så har vi ju tid imorgon till Sunderbyn så jag hoppas verkligen att vi får träffa någon bra BM som lyssnar på vad vi tänker kring det hela.

Jag som har varit så lugn hittills och så idag när jag är själv hemma och hinner tänka för mycket då känns som sagt alla olika sätt lika läskiga. Det är väl kanske för att vi nu vet att snart SKA hon ut, på ett eller annat sätt. Om allt går bra ska hon ju vara ute till helgen. Blandade känslor, "äntligen" då vi väntat så länge på henne men samtidigt vet jag ju att jag har en förlossning framför mig i dagarna innan hon är här. Och jag är dessutom livrädd för att något ska gå fel, jag vill inteinteinte att det händer varken mig eller bebis något. Vi har ju väntat så himla länge så jag hoppas verkligen att vi får chansen att vara en familj. <3

Det måste gå bra. Och lillan måste vara helt frisk och kry när hon kommer ut till mamma & pappa. <3

Ingen bebis inatt heller. Oförändrat sen igår kan man väl säga. Har haft förvärkar (?) hela natten som inte alvedon ens rådde bot på och därför sovit ganska så dåligt. Det vart alltså besök på spec-mödra idag och där gjorde de UL för att kolla vattenmängden, inte överdrivet mycket men det räcker, och så gjorde de även en CTG-kurva. Bebis mår då bra iaf så det är ju bra. :) Hon var en aning större än sist vi såg henne, såklart. Huvudet såg läbbigt stort ut (jämfört med sist) och hon låg och tittade på sin pappa tydligen. :) Alltså huvudet neråt som hon ska men ansiktet vänt mot vänster och där satt Fredde.

Vi fick även veta att livmodertappen fortfarande är långt bak, dvs den är inte mogen ännu heller så idag känns det som att det blev ett steg framåt igår och ett steg bakåt idag. Jag förstår inte riktigt hur det där går ihop men jaja, bara vänta och se och idag tar jag det ärligt talat lite lugnt hellre och samlar energi. Jag hade nog rätt som var lugn igår, alla andra verkade tro att det skulle typ smälla till bara så var hon här men nix hon vill väl ut snart men tar det lilla lugna verkar det som. ;)

Nåja. På torsdag blir det en till kontroll men denna gång i Sunderbyn så de ska få se hur svullnaden på magen ser ut ifall det skulle bli snitt (man vet ju aldrig) så dom är beredda. Och på fredag senast blir jag igångsatt. Sååå vi är alltså fortfarande där med igångsättning som närmar sig, om det nu inte tar fart av sig själv nu i dagarna. Jag vill ju helst inte bli igångsatt så. :( Men ut ska hon ju på ett eller annat sätt och till helgen ska hon väl vara ute iaf. :)

Kanske...eller?

Nu tror jag då minsann att slemproppen har gått. Annars vette tusan vad det var för det såg precis ut som att man snytit sig... typ slemsnor, usch! Det kan ju hända att den går några dagar innan det händer något mer men samtidigt kan det ju ändå vara att det är på gång nåt nu även om det fortfarande är en bit bort. Har då haft lite mensvärksont i ryggen sen Fredde åkte till jobbet, nåja det lär ju märkas. :) Annars har vi ju kontrollen där imorgon där dom kan kolla om det ser ut som att det händer något. Känns lite skönt att om det inte händer något mer idag så vet man att vi ska dit imorgon. Och så känns det ju såklart skönt att man äntligen får ett litet tecken i alla fall i och med att jag inte känt så mycket innan.

Jag lär säkert hålla er uppdaterade om det händer något mer. ;)

Fruktsallad

Jag blev så himla sugen på fruktsallad nu mitt i allt. Tyvärr har vi bara äpplen hemma och Fredde har redan "nöd-handlat" idag så det får kanske vänta till imorgon då. Hittade ett "recept" (skulle egentligen kolla vad det är i en såndär fruktcoctail) där man skulle ha jordgubbar i också men det går bara att få tag i spanska fusk-gubbar den här årstiden. Blä. Jag som har varit sugen på jordgubbar i flera veckor så vi prövade faktiskt sånadär spanska saker men alltså dom smakade seriöst som om dom var konstgjorda?! Inte kul! Ska jag behöva erkänna att jag faktiskt längtar lite till sommaren? ;)

BF+13

Ingenting idag heller. Ändå har vi varit runt och kört alldeles för långt bort hemifrån egentligen med tanke på hur nära det skulle kunna vara till en förlossning, men nej det är fortfarande lugnt. Det lilla flickebarnet måste gilla sin mammas stora varma mage. <3 Men nåja, nästa helg borde vi ju ha henne här, annars är det väl f*n. ;) Vi får helt enkelt passa på att ta det lugnt, samla på oss lite sömn och energi samt förbereda oss. Det blir nog bra till slut. Det måste det bli!

P.S. Idag blir det Orre till middag.

BF+12

Nej. Ingen bebis ännu heller alltså. Ville bara påpeka det, även om det lär märkas tydligt direkt hon väl är här. ;)

Jag gjorde en upptäckt igår förresten. Mina fötter ser ut som om jag skulle ha stukat dem eller något, insåg inte att dom var SÅ svullna. Snyggt! Idag hade jag Freddes "joggingskor" (vad kallas det?) och dom kändes egentligen inte så stora när man knöt dom ordentligt. Hahaha. Undra hur många kilo vätska jag har i kroppen egentligen? Ska bli spännande att se sen.

BF+11

Fredag idag då och fortfarande ingen bebis. Men hur som helst så borde ju det här vara sista helgen utan bebis, right?! Igår kväll hade jag ju faktiskt lite "mensvärk" men det vart inget mer av det, som vanligt. :/ Nåja, idag är det fredag och vi ska inte hänga upp oss på det hade jag tänkt. Hon kommer väl om hon vill innan tisdag annars får vi väl se vad som händer. :) Igår beställde jag ju förresten två tröjor och en jacka (som i princip inte kostade nå) som jag hoppas att jag kan börja ha snart, givetvis måste jag vara ogravid då men som sagt, till slut så kommer hon väl ut så mamsen kan börja ha kläder igen. ;)

Den här fredagen hade vi tänkt inviga grillen för i år med lite kött, det blir nog gott. Grillat är ju alltid gott! Annars vet jag inte riktigt vad mer vi ska hitta på under helgen. Fredde tyckte vi skulle ha sovmorgon i alla fall, ifall det blir den sista på ett tag. Ska det vara soligt och varmt väder hela helgen hade det varit roligt att göra en liten skoterutflykt men det är nog inte så smart i dagsläget tyvärr. Jag måste säga att till och med åka skidor lockar nuförtiden och jag som hatar det, så mycket längtar jag efter att kunna röra på mig. Dessutom verkar det vara det nya den här vintern, alla åker skidor?! Kanske du också skulle börja igen mamma? ;)

BF+10

Kan ni förstå att jag gått 10 (!) dagar över tiden?! Det fanns inte på kartan att jag skulle gå över mer än en vecka i alla fall. Några dagar var man väl litelitelite beredd på men 10 dagar? Det är mycket. Vissa stunder känns det helt okej men vissa stunder känns det verkligen hopplöst. Nu spelar det ju ingen roll heller vilken dag hon kommer bara hon kommer innan dom börjar med igångsättning. Fick tid för första kontrollen på tisdag, är då i prick v. 42+0, tycker det känns väldigt sent att börja kolla då först men det fanns tydligen ingen tid/gick inte att få en tid på fredag eller måndag ens. Dumt, men det är väl så det ska vara. Tänk om hon bara kunde ha kommit för några dagar sen iaf så vi hade haft henne hemma och äntligen fått börja vårt nya liv med en till familjemedlem. Jaja, hon kommer väl ut till slut iaf och då är det väl värt väntan så man får försöka se det så.

Jag börjar till och med bli less på att mina blogginlägg handlar om samma sak. Men det är det som snurrar nu i huvudet, speciellt när jag är ensam på dagarna och inte gör så mycket så hinner det gå väldigt upp och ner. Som sagt, ibland är det helt okej och ibland känns det som att jag gör vad som helst för att få det att iaf börja hända nå. Kanske skulle göra som jag tänkte förra veckan och dansa runt som ett pucko här? ;)

BF+9

På bebisfronten händer det fortfarande inte sådär jättemycket. Vi var till BM idag och hon har pillat på livmodertappen för att se om det kanske hjälper till litegrann i och med att jag inte känner så mycket över huvudtaget. Sen tyckte hon även att jag skulle försöka röra på mig idag då hon pillat på den för att "hjälpa till" lite extra. Får se då om det funkar, är ju lite långsökt kanske då hon sa att den var så långt bak fortfarande. Men allt är ju värt ett försök nu, right? :)

Hon gav oss även numret till spec-mödra då det börjar bli dags att boka tid för en överburenhetskontroll. Hon sa att dom brukar vara rätt hårda med att man måste ha gått 42+0 innan man får en tid men hon tyckte även att jag skulle pröva och säga om svullnaden osv för att kanske iaf kunna få en tid på fredag. Det är ju ändå bara början i så fall. På första kollen gör dom väl en såndär CTG-grejs för att kolla bebisens hjärtljud och eventuella sammandragningar samt att dom gör ett UL för att se mängd fostervatten och så gör dom även en viktuppskattning. Ser allt bra ut blir man hemskickad och får komma tillbaka om två dagar och så håller det på tills dom till slut tar beslut om igångsättning om nu inte bebisen själv hittar ut före det. Så det är ju inte så bara, men det förstår man ju ändå. Det är ju alltid bättre om kroppen och bebis får starta det själv.

Just ja, när man väl fått beslut om igångsättning kan det ju ändå ta några dagar innan det börjar hända nå beroende på hur bra kroppen svarar på "hjälpen" så har vi otur är det en lååång process kvar. Men, nästa helg ska vi ju då senast ha vår lilla tjej här, jag hoppas ju givetvis på att det blir innan det, helst typ NU! (eller helst igår egentligen) Så vi får väl se om hon hinner bestämma sig för att hon vill ut innan det blir dags för allt sånt där. Vill det sig inte börja när man blir igångsatt då är det ju några extra dagar på Sunderbyn tills det händer nå. Sååå håll tummarna att det händer något av sig själv, OK?! :)

Då var det mars

BF+8 idag och vi välkomnar även mars. Det blev alltså ingen februaribebis, men en marsbebis måste det ju bli, som tur är. Som jag sa till Fredde igår, vi får se det från den ljusa sidan att det inte blir ett aprilskämt iaf (ni vet, 1:a april) om vi nu ska hitta något positivt. Som jag skrev igår är jag numera mest inställd på att träffa BM imorgon och se om hon kan säga något i alla fall, det blir nog bra.

Annars idag har jag tänkt försöka att inte sitta still hela dagen och se om det kanske hjälper lite. Är ju dock inte riktigt i form för promenader då jag inte är helt säker på att jag även tar mig hem, men jag kan ju vandra fram och tillbaka här inne eller ute på gården i finvädret. Får väl ta risken att se ut som ett pucko, de grannar som kan se mig vet ju då att det borde kommit en bebis vid det här laget så de förstår nog. ;)