Nervöst

Idag känns allt det hära med förlossning nervöst. Oavsett om det börjar av sig själv, jag blir igångsatt eller om det skulle bli snitt - allt känns lika läskigt och lika nervöst. Ärligt talat så känns nästan igångsättning läskigare än snitt i dagsläget. Jag vet om att det är risker med det och vill egentligen inte be om ett men samtidigt vet jag inte om jag orkar gå igenom en igångsättning om det tar flera dagar. Dessutom är jag fortfarande rädd för att bebis ska vara stor även om alla BM hittills sagt att det är ovanligt att dom är för stora för mammans bäcken. Det faktum att mamma inte kunde föda mig vanligt och jag "bara" vägde 3800g är ju också en orsak till den rädslan. Om det nu inte kommer igång på riktigt av sig själv så har vi ju tid imorgon till Sunderbyn så jag hoppas verkligen att vi får träffa någon bra BM som lyssnar på vad vi tänker kring det hela.

Jag som har varit så lugn hittills och så idag när jag är själv hemma och hinner tänka för mycket då känns som sagt alla olika sätt lika läskiga. Det är väl kanske för att vi nu vet att snart SKA hon ut, på ett eller annat sätt. Om allt går bra ska hon ju vara ute till helgen. Blandade känslor, "äntligen" då vi väntat så länge på henne men samtidigt vet jag ju att jag har en förlossning framför mig i dagarna innan hon är här. Och jag är dessutom livrädd för att något ska gå fel, jag vill inteinteinte att det händer varken mig eller bebis något. Vi har ju väntat så himla länge så jag hoppas verkligen att vi får chansen att vara en familj. <3

Det måste gå bra. Och lillan måste vara helt frisk och kry när hon kommer ut till mamma & pappa. <3