Igår blev en väldigt underlig dag. Från att fara till vårdcentralen och kolla upp ett eventuellt navelbråck till att bli skickad först på akuten i stan och slutligen till Sunderbyn. Det var tydligen ingen tvekan om att det var ett navelbråck och efter både UL, undersökningar och prover konstaterades det att jag definitivt hade ett navelbråck. Inte nog med det, det hade gått så långt så det var hål på bukhinnan/bukväggen (har inte fått exakt info faktiskt... men det var då det senaste jag hörde) och något maginnehåll (tarm/vävnad/fett) var på väg ut genom det hålet. Ehhh. Nåja, fort var det gjort. Vi var på akuten i Sunderbyn kring halv 6 och halv 8 rullade de iväg mig mot operation. Jag som fått för mig att det är jätteläbbigt att bli sövd var supernervös men narkosläkaren var jättebra och trevlig! Det jag minns var att jag fick en läbbig mask som jag skulle andas i samt två sprutor med nå grejs och sen blev det snurrigare och snurrigare och jag höll på att kräkas av den där masken (vilket visade att jag fortfarande var ung enligt narkosläkaren). Han frågade mig även hur många barn jag hade tänkt ha och jag visade upp tre fingrar där under masken. ;)

Sen sov jag! Och vaknade till vid kl ? och kände att jag hade en syrgasmask som jag såklart ville få bort och fick veta av sköterskan att det hade gått bra. Sen tror jag att hon frågade om jag ville ha syrgas i näsan men jag tror jag somnade om (?) innan det vart nå av det och vaknade kvart i 10. Sen låg jag där på uppvaket och lyssnade (ofrivilligt) på sköterskornas babbel och gubbarnas snarkningar ända till kl 1!!! När jag då väl kom tillbaka till vårat rum låg Vilja och sov så gott i sin sjukhus-spjälis :) Hon har varit så duktig och funnit sig i att vara på ett helt okänt ställe. Hon har dessutom charmat varenda sköterska & även städerskan. ♥ Även Fredde har varit jättesuperduktig med Vilja, tala om att jag valde rätt pappa till mitt barn! ♥

Jag kanske även ska tillägga att jag är hemma igen och mår väl helt okej trots allt. Lite öm är jag ju såklart, och då det är mitt på magen är det svårt att undkomma det så det är ett himla jobb att ta sig upp, speciellt från liggande men det funkar. Rastlös är jag redan och vi har bara varit hemma i 3 timmar så det blir långa 2-3 veckor då jag inte får lyfta något alls. :( Det tråkigaste och svåraste är ju att jag inte ens får lyfta Vilja :( Kan dock ha henne i famnen bara jag slipper lyfta henne och om hon kan låta bli mitt sår. ♥ Tur i oturen att det verkar ha gått bra och nu är det bara att låta det läka ordentligt så det inte kommer tillbaka! Detta gör då mycketmycket ondare än ett kejsarsnitt...