Stressad?

På sista tiden har jag börjat känna mig stressad, eller jag tror det i alla fall. Det blir nog lite halvt omedvetet. Jag vet inte riktigt varför egentligen heller men det är väl kanske för att man fortfarande inte riktigt vant sig vid att man ska ha tid med en bebis & med hushållet. Bebisen är ju en lätt match för hon är ju för det första snäll och för det andra så går hon ju före allt! Dessutom är det ju mycket roligare att gulla med henne än städa ;) Sen tycker jag att det känns som att tiden går så himla fort så man hinner knappt stiga upp innan det är dags att sova igen. Så det blir väl lite stresskänsla där också att hinna göra något innan man ska sova igen. Och så känns det ju som att lilla Vilja snart kommer springa för fullt, börjar redan få lite ångest för att hon kommer att bli stor så fort. ;)

Jag måste verkligen försöka att inte stressa, inte omedvetet heller för jag tror att det påverkar det äckliga avslaget också och då blir jag nojig och stressad över det. Råkade ju läsa vad som kan hända om man får en infektion i livmodern och jag vet inte om det var så smart. Visserligen bra att veta när man ska uppsöka vård så det inte kommer dit men samtidigt vart man ju mer nojig. Tänk att det är så mycket man ska oroa sig över direkt man blir gravid. Först är det graviditeten, att något ska gå fel eller att barnet inte lever etc. Sen är det förlossningen och efter det är man för det första orolig för resten av sitt liv för sitt barns skull och för det andra ska man även oroa sig för blodproppar och infektioner osv. Det är mycket att tänka på egentligen. Och ja jag vet att man inte ska oroa sig men jag vill ju finnas här för min lilla skatt tills hon är vuxen så det blir automatiskt så. Hon betyder ju verkligen allt den där lilla söta flickan och bara tanken på att inte få se henne växa upp gör att man oroar sig för allt som kan hända. ♥

Oj vad hon har förändrats sedan den här bilden togs för någon vecka sedan.. (asdålig kvalité, tagen med förra telifånen)